Den här rapporten kommer ju på något sätt ändå var den mäktigaste. Det är antagligen sista gången som jag står på pallen på ett Världsmästerskap. Därför tänker jag ge er lite bakgrund, och tankar här och ni som vill läsa själva Race Rapporten kommer få den i nästa inlägg.
Jag får väl börja med att tacka mig själv… är nämligen otroligt glad och tacksam att jag satsade fullt ut på vad mitt hjärta ville och inte lyssnade till vad hjärnan tyckte var tryggast och mest socialt accepterat. Att man som trebarnsmor, gift, 100% arbetande, duktig dotter, hysterisk men ändå stabil syster och en som uppskattar att hänga med sina vänner helt plötsligt får en knäpp och blir förälskad i träning och går in i en ”kris” (som så många uttrycker det) kanske inte händer många… men det här har iaf hänt mig! Att bestämma sig att sluta på det trygga, roliga och spännade jobbet med alla fina kollegor kändes som ett svårt beslut… men när jag kände efter där inne i hjärtat lixom… Då var det inte så svårt. Då var det nästan lätt. Tackar också de fina människor som stöttade mig under denna tid med kloka råd ❤️ Ni hade rätt. När dörrar stängs öppnas andra. Olika dörrar öppnade sig men den största dörren som var SVART där min dröm gömde sig bakom dröjde lite innan den öppnades! Att få vara med i ARK och den spännande utvecklingen känns som en dröm och jag nyper mig lite i armen ibland! Tänk att jag får jobba med det jag älskar!!!!!!!! Sjukt tacksam och ödmjuk för det.
Efter att @swimrunemma och jag gick i mål 2018 som 9de damlag bestämde vi oss för att satsa på att komma topp 5 2019. Jag tränade styrka hela hösten och vintern för både 2017 och 2018 har jag skadat mig mitt i säsong och fått halta in till @napraidrott som likt en trollkarl hjälpt mig att iaf slutföra loppen… Men 2019 ville jag klara utan skador. 2019 ville jag ha en stark jävla kropp. Därför bestämde jag mig för att jobba proaktivit och bokade in tider före o efter loppen med Magnus på @napraidrott redan innan säsong… Jag visste vilka lopp jag skulle göra så schemat var redan utstakat.
Jag och Emma skulle ju kört hela året… men Emma blev sjuk och bestämde sig för att det inte var hennes år 2019!! Jag har genuint saknat Emma på alla träningar – både simning och löpning och hoppas att hon kommer tillbaka snart och sprider lite glädje o jävlaranammastämning i träningsgrupperna! Puss på dig finaste du!
Isabella kontaktade jag fyra dagar innan Ötillö Hvar och som den tjej vi lärt känna nu så tackade hon såklart Ja! Löste barnvakt på några sekunder. Och sen körde vi skiten ur oss på Hvar. Vi kvalade! Och bestämde oss för att köra vidare hela säsongen samt att avsluta med Ötillö. Helt fantastiskt att hitta en ny medlem i ARKsoulslaget så fort och att det klickade så bra!! Fantastiskt glad för att Bella hoppade på inbjudan bara sådär!!! För shit vilken säsong vi har haft! Och vilken fantastisk vän jag har hittat.
Under hela året har många tipsat mig om vila, att jag kommer skada mig, att det inte är bra att träna för mycket….stundtals har jag funderat på om jag utsöndrar ngn slags signal på att jag behöver extra mycket tips o hjälp i just detta ämne. Men jag tänker att signalen kanske inte ligger hos mig utan är kanske ett behov hos den andra parten….och hey! Jag kan agera bollplank if it makes you feel better! 😊 Men vi kanske kan konstatera att efter denna säsongen så har JAG lärt känna MIN kropp och MINA signaler, detta med stort stöd från @napraidrott såklart.
Anyway. Under säsongen har jag alltså sen april kört Hvar, Utö, Borås Triathlon, Jönköping Swimrun, Engadin, Karlskrona Swimrun, Karlshamn Swimrun, Öloppet, Ironman Kalmar, Torekov Swimrun och sist men inte minst Ötillö. Har såååå mkt härliga minnen från alla dessa lopp, några betyder mer än andra men alla lopp har lärt mig mycket och framförallt kommer jag minnas mängder av magiska detaljer från dessa lopp resten av mitt liv. Att kvala till Ötillö på Hvar med en galet taggad Bella, att komma TVÅA på Utö simmandes i 7-gradigt vatten och visade igen att vi är starkare på slutet än i början, att vinna min AG i Borås (fortfarande inte kollat om det ens vara några mer med i min AG!!!HAHAHAHA Men en vinst är en vinst!!!), Jönköping Swirun innebar mycket konfetti och att få skrika lite på att NOLL brudar fått sponsplats men att både mix o herr fått….Att få stöka till det lite…men med kärlek!!!! Jag tror att ledningen för detta race kommer göra det lite annorlunda nästa år. Och det var precis det vi ville uppmärksamma! Vi är inget argt lag. Vi är glada och vill alla väl! Då ingår det att sätta ner foten ibland när livet inte är rättvist. Att få krossa mina hemska minnen från 2018 och komma som stark tvåa i Engadin där Bella ägde backarna och jag nailade simmen. Att få uppleva mäktigheten av att få flyga med när @holgerssonj ÄGDE simmen – (minns fortfarande gåshuden när vi kom upp från ett sim och jag bara skriker på Johan att han var så jävla bra!!! hahahaaha, på Karlskrona Swimrun plus den sjukaste spurtstriden som jag hoppas jag aldrig någonsin behöver uppleva igen!!! Aldrig avslutat ett lopp så BRA….och badet efter ALDRIG känts så jävla värt! Att få komma etta en gång med en swimrunidol - den otroligt starka o snabba @froode och springa i hennes hemstad - så vackra miljöer med sjukt bra hejarklack, Öloppet där både Bella och jag inte var på topp men vi höll ihop och kom i mål på en sjukt bra tid!! Viktigt lopp som jag lärde mig mycket på!, att få SHUFFLA in på röda mattan i Kalmar efter 10 timmar och 39 minuter där jag ändå behöll glädjen hela loppet och två dagar senare hade återhämtat mig rimligt, Torekov swimrun med @workoutispassion var som en mjuk smekning av bara swimrunkärlek och kanske den bästa uppladdningen jag kunde ge mig själv inför Ötillö - Varför älskar jag swimrun? Torekov besvarar den frågan och lite till. Att få dela det med en så jädra fantastisk, modig och inspirerande shehulk som Ida var helt enkelt mäktigt. Och så i måndags...LÄS NÄSTA INLÄGG!!
Mitt största mål 2019 var att hålla mig skadefri! Mitt andra mål var att få gå i mål Ironman! Och mitt tredje helt enkelt att komma topp 5 av damlagen på Ötillö! Helt galet att jag klarade alla… min bror hade sagt att jag inte satt tillräckligt höga mål… Men för mig har det varit helt rimliga mål…. Hatar press och VILL göra saker för att det är KUL (mål är kul!). Jag vill inte hamna att jag står på startlinjen och känner att jag har en press (antingen från mig själv eller andra) att jag ska prestera något som jag inte tror jag kan. Jag är medveten om att jag ibland sätter låga krav på mig själv men jag har en föreställning om att jag tycker mer om att klara mina mål än att bli besviken… Måste man ens sätta krav? Måste man ens sätta mål? Nej. Men jag älskar att utvecklas! Även om jag är 35 år så kan jag utvecklas!! Så häftigt. Jag kan utmana mig. Jag behöver inte vara rädd för ormar bara för att jag varit det i hela mitt liv. Jag kan försöka utmana mig. Jag behöver inte hata att crawla bara för att jag tror att jag hatar crawla. Jag kan lära mig knopar trots att jag inte är en knoptjej….osv…ni fattar! Ofta har jag en föreställning om att jag inte gillar en specifik sak men när jag bestämde mig för att utmana mig själv så kom jag på att vissa saker som jag trodde jag inte tyckte var kul eller inte gillade hade jag ALDRIG ens testat! Jag hade bara bestämt mig. Vägrade ge det en chans. Så jävla tråkig attityd. Varför ska jag begränsa mig själv så? Så då släppte jag på det! Testade saker jag trodde jag hatade. Saker som jag direkt tyckte var svintrista, äckliga, ointressanta, ”inte min grej”….Och shit! Vad jag har lärt mig!!! Hade jag inte kommit på att det var jag själv som begränsade mig…..så….hade jag nog inte vågat och då….då hade jag aldrig upplevt racet som jag körde i måndags med @isabellahedberg….Och då hade jag aldrig fått visa upp min bronsmedlaj för de tre visemännen (mina kids) när jag kom hem…..”Mamma…vi såg när du och Bella red in i mål!!! Tänk att ni kom trea i världen mamma!!! Föresten såg vi två kor som bråkade idag när vi åkte bil med mormor” Älskar barn. Hur de tänker. Vad som är viktigt. Ren kärlek.
Att satsa på att komma topp 5, att jobba med ARK har inneburit mycket resor, men jag reser inte mer än många andra. Skillnaden är att jag instagrammar mycket på mina resor och mindre när jag är hemma. Varför slängde jag in denna försvarsmeningen? Jo, sååååklart får jag kommentarer om att jag är borta mycket, hur klarar mina barn sig? Som tur är har de en pappa också. Och som tur är har vi fantastiska barnvakter som vi kommer vara evigt tacksamma för! Det är ju nämligen så att min man tränar mycket han också och satsat på att kvala till VM och gjorde det! Det hade aldrig gått utan fantastiskt stöd från mina föräldrar, @majabarne och @ekberganders och Anders Mamma Eva, Sven och Sigge med flera!!
