Livet skall inte vara tråkigt och bara utföras, livet skall levas!!! Gärna maxas! Utmaningar, skratt och ett ordentligt omruskande behövs för att känna att jag lever!!!

 

Min fot sattes ned i Februari 2014 då jag satt på en strand med min familj och mitt ena barn sprang iväg. Jag visste att jag var tvungen att springa efter men kände mig riktigt obekväm med att halta iväg i bikini….Va? Gjorde jag? Ja….Hur kom jag hit? En före detta elithandbollspelare som alltid varit sportig och glad var nu en småfet, trött, tråkig trebarnsmorsa på 29 år!

 

Det var då jag bestämde mig. Precis i den sekunden när jag drog på mig en klänning och noterade återigen att jag haltade på grund av alla knäoperationer och ignorerad rehab. Nu får det vara nog. Slut på alla tveksamma försök till att gå ner i vikt, alla försök till att börja träna…alla oanvända gymkort….

 

När jag kom hem från semestern högg jag tag i min kusin och hon i sin tur fick med två tjejer till. Vi började träna. 3 ggr i veckan ostrukturerade gympass och lifesum körde vi i ett år. Mycket riktigt gick jag ner i vikt, regelbundenheten av dessa pass var underbar. Vi hade varandra. Vi delade varandras både upp- och nedgångar och gemenskapen var det som fick oss att fortsätta och att se fram emot varje pass ihop. Vi började sen bygga muskler. Insåg att jag byggde rätt fort  och blev stark…Så mäktigt. Det blev svinkul. Jag tappade fokus från att gå ner i vikt till att det var roligt att se hur långt jag kunde springa, hur många armhävningar jag klarade, hur länge jag kunde stå i jägarvila…..Tillslut NOLL intresserad av vikt och det var då jag insåg….Det här är inte en quick fix där man tränar tills man når sitt mål…Utan jag hade nu hittat en livsstil som jag älskade och behövde inte långsiktigt mål utan fann glädjen i varje enskilt träningspass.

 

När jag insåg att jag var nöjd med min kropp och inte längre tänkte på att jag behövde gå ner i vikt så noterade jag även min mentala förändring som också utvecklats under den här resan. Samtidigt som jag satte ner foten där på stranden och sa att nu får det vara nog så bestämde jag mig inte bara för att få ordning på min kropp. Jag bestämde mig också för att njuta av livet mer, ändra attityd, säga JA, vara öppen för nya förslag, och sluta med antagandet att jag tycker något är tråkigt, inte min grej, att jag inte tycker om något….För det var faktiskt så att jag hade lixom bestämt mig för att jag inte gillade vissa saker, inte gjorde vissa saker och bestämt mig för att jag och min kropp inte mår bra av vissa saker.

 

När jag stannade upp och insåg att jag även lyckats med den mentala förändringen, att jag nu hade närmare till att tacka JA istället för NEJ till utmaningar, att jag spräckt mina antaganden om att jag inte är en löpartjej, att jag inte gillar träning, att jag tycker det är äckligt med simhallar osv. Med denna nya insikt tog jag ett klokt beslut att säga upp mig på jobbet som jag jobbat på i 12 år, modigt sa vissa….Det var läskigt och jag sa adjö till trygghet och rutiner. För att kasta mig ut och hoppas på LYCKORUS, GLÄDJE, MÖJLIGHETER och LIVSGLÄDJE. Jag visste alltså inte vad jag skulle göra men visste att jag måste ha ett jobb som jag brinner för, tror på och kan engagera hela mig i…jag kan inte stanna i något som inte längre fyllde mitt hjärta till bredden.

När ARKswimrun öppnade sin famn och tog emot mig så kändes det som en dröm! Att få jobba med min passion i livet, med ett företag i uppstart, stora visioner och härliga människor är lyxigt. Så enormt tacksam!

 

Någon gång lite då och då fylls jag av ett lyckorus och ett hopp – KAN JAG SÅ KAN ALLA!!!!!!

Jag förstod ganska snabbt att jag ville inspirera andra med hjälp av min resa, att visa att det går!!! Trots tre barn. Knäskador. Trötthet. Tvekandet. Godisätandet. Vilka trösklar man än har så går det! Bara du är motiverad. Att du vet vad du vill prioritera. Så- Hur startar din resa?